För säkert åtta år sedan fick min dotter en liten taggig kaktus-pinne som sedan stått i hennes rum och växt och växt och ormat iväg åt alla håll. Till slut ville hon inte ha den. Den bara välte och var tråkig. Jag tänkte slänga den, men gav den en ny chans i vardagsrummets soliga fönster där den fick ny kruka och ytterkruka och blev uppstagad. Efter nåt år i solen och ljuset upptäckte jag plötsligt små ljusgröna knoppar bland alla hemska taggar och under ungefär en veckas tid blommade den med många små gulgrönvita blommor. Det betalar sig med tålamod och överseende.
Jag såg i nya ELLE Interiör att det översatts en engelsk bok som heter just Slow Gardening av Alys Fowler. Den handlar om tiden det måste få ta att odla, att man inte kan köpa sig de sanna upplevelserna utan att man måste lära sig att vänta för att få resutat. Den boken måste jag kolla upp. Den har också ett mycket tilltalande omslag, så man får stor lust att bläddra i den.
Mer tålamod och kärlek...i Trädgårdföreningen i Göteborg ställer Tage Andersen ut sina kamelior från idag och några veckor framåt. Plötsligt börjar lusten att odla väckas efter vintern. Jag hoppas att mina blekvitblå krokusar som jag planterade i min stora bambu-och klematiskruka på balkongen har överlevt all kyla. Jag skall lyfta på skyddet och se om de vågat sig upp. Våren närmar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar