Tankar om färg och 1700-talsmönstrat gardintyg

Jag älskar färg. Med de orden menar jag inte att jag älskar färgexplosioner eller allt som är färgstarkt. Nej, vad jag menar är att jag älskar att arbeta med nyanser och kombinationer och att söka olika effekter beroende på hur jag sätter ihop färger och mönster. Jag söker nästan alltid nyanser som är något nertonade, även om de upplevs som klara färger. Jag beundrar färgkonstnärer som Josef Frank och Kaffe Fasset för deras tyger både tar plats och passar in med så mycket annat. Jag är också mycket förtjust i romantiska tyger från 40-,50- och 60-talet, speciellt om de innehåller rosor. Blommönster med grafiskt svart-vitt som motvikt är spännande och skapar en stramhet i romantiken.
Jag föredrar starka färger ihop med vitt eller mjukare nyanser framför att kombinera dem med svart eller med varandra. Jag spenderar en del av min tid i lapptäcks- och kviltvärlden, men är tvungen att hålla en viss distans därför att jag förfäras över så mycket som jag inte tycker om. Jag har till exempel inte sett någon av de många tidningar i ämnet, som varit estetiskt tilltalande, varken till innehåll eller form. Jag försöker ha tunnelseende och fokusera på det jag verkligen tycker om att se.
Att läsa den underbara engelska tidskriften Selvedge ger just den lustkick jag behöver, både när det gäller innehåll, färg, form och layout. Nästa nummer skall förresten fokusera på patchwork. Det kommer ut i mars någon gång.
Vackra tyger får det att vattnas i munnen. För ett tag sedan var jag på Gårda Textil för att leta efter ett tunt mönstrat tyg till en klänning eller tunika, men de hade bara fantastiskt vackra och lika fantastiskt dyra sidenchiffonger, vilket jag inte var ute efter den dagen. Innan jag gick tänkte jag att jag i alla fall skulle kolla på lite inredningstyger och då fann jag gardintyget jag drömt om att hitta. Vi har nämligen haft samma gardinkappa i sovrummet i 10 år och även om den är snygg (10-gruppen, se förra inlägget) är jag ute efter att ändra stil. Tyget jag fann låg på nästan tre meters bredd (perfekt) och var grått med stora medaljonger i starkt rosa och toile de jouy-motiv i medaljongerna. Mellan dem fina slingor i 1700-talsstil. Nu hänger den nya kappan uppe och det är bara väggarna som väntar på att bli grå (de har väntat länge, förresten....). Bilden ovan visar mer renhet än färg, ljuset har kommit tillbaks och våren väntar bakom hörnet.