Mina pelargoner på balkongen blommar alltid ganska sent på sommaren. Kanske är det för att de övervintrar på golvet innanför balkongdörren. Ljust men lite för varmt och torrt. Dock, med lite ny jord och gödning och nedklippning brukar de ta sig. Så också i år. Häftiga färger har de och balkongen har ändrat karaktär. Från ganska stramt grönrödbladig till mer yvig och snart börjar mina Sedum också blomma. Vita och rena, rosa med långa rufsiga ståndare, mörkbladiga med diskreta rosalaxfärgade blommor, klassiska med rödrosa blommor, små mörkröda blommor med rödaktiga blad...fina balkongfavoriter som övervintrar år från år med lite vindskydd. Nånstans är blomningen på balkongen en tröst när fotfästet inte är riktigt starkt. Jag odlar ju en del hos min mor också och det går både bra och dåligt. Ärtor...trist. Bönor av olika slag...underbart. Mangold...fantastiskt. Salladslök...ett skämt. Majrova...tar över hela landet, gott men satte för mycket. Dessutom, inte en enda av mina fina blekgula och brunröda solrosfrön kom upp, medan den mörkröda krassen växt fantastiskt. Man lär sig bara genom att testa och skaffa nya erfarenheter och kunskaper. Skönt att inte bara göra sånt man redan kan, skönt att vilja pröva nytt och tro att man klarar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar