Tankar om färg och 1700-talsmönstrat gardintyg

Jag älskar färg. Med de orden menar jag inte att jag älskar färgexplosioner eller allt som är färgstarkt. Nej, vad jag menar är att jag älskar att arbeta med nyanser och kombinationer och att söka olika effekter beroende på hur jag sätter ihop färger och mönster. Jag söker nästan alltid nyanser som är något nertonade, även om de upplevs som klara färger. Jag beundrar färgkonstnärer som Josef Frank och Kaffe Fasset för deras tyger både tar plats och passar in med så mycket annat. Jag är också mycket förtjust i romantiska tyger från 40-,50- och 60-talet, speciellt om de innehåller rosor. Blommönster med grafiskt svart-vitt som motvikt är spännande och skapar en stramhet i romantiken.
Jag föredrar starka färger ihop med vitt eller mjukare nyanser framför att kombinera dem med svart eller med varandra. Jag spenderar en del av min tid i lapptäcks- och kviltvärlden, men är tvungen att hålla en viss distans därför att jag förfäras över så mycket som jag inte tycker om. Jag har till exempel inte sett någon av de många tidningar i ämnet, som varit estetiskt tilltalande, varken till innehåll eller form. Jag försöker ha tunnelseende och fokusera på det jag verkligen tycker om att se.
Att läsa den underbara engelska tidskriften Selvedge ger just den lustkick jag behöver, både när det gäller innehåll, färg, form och layout. Nästa nummer skall förresten fokusera på patchwork. Det kommer ut i mars någon gång.
Vackra tyger får det att vattnas i munnen. För ett tag sedan var jag på Gårda Textil för att leta efter ett tunt mönstrat tyg till en klänning eller tunika, men de hade bara fantastiskt vackra och lika fantastiskt dyra sidenchiffonger, vilket jag inte var ute efter den dagen. Innan jag gick tänkte jag att jag i alla fall skulle kolla på lite inredningstyger och då fann jag gardintyget jag drömt om att hitta. Vi har nämligen haft samma gardinkappa i sovrummet i 10 år och även om den är snygg (10-gruppen, se förra inlägget) är jag ute efter att ändra stil. Tyget jag fann låg på nästan tre meters bredd (perfekt) och var grått med stora medaljonger i starkt rosa och toile de jouy-motiv i medaljongerna. Mellan dem fina slingor i 1700-talsstil. Nu hänger den nya kappan uppe och det är bara väggarna som väntar på att bli grå (de har väntat länge, förresten....). Bilden ovan visar mer renhet än färg, ljuset har kommit tillbaks och våren väntar bakom hörnet.

Leve 10-gruppen!

På Formex-mässan i januari gick jag förbi 10-gruppens enkla men fina monter. En galen dröm i rosa och orange. Jag fick flashback-minnen till min barndom i slutet på 60-talet när jag fick följa med min mamma till en tygbod utanför Lidköping, där jag fick köpa ett tyg randigt just i de nyanser som 10-gruppen nu valt att nytrycka flera av sina mönster i. Jag använde det randiga tyget till Barbie-kläder, i sann 60-talsanda.
10-gruppen fyller 40 i år och firas med en utställning på Dunkers kulturhus i Helsingborg mellan 28 maj och 26 september. Den utställningen vill jag inte missa.
Jag har 80-talsminnen av tygköp i butiken på Gamla Brogatan. Varje gång jag var i Stockholm måste jag bara gå dit och insupa alla sköna färger och mönster. Jag var ett riktigt fan.
10-gruppen har funnits med i mitt (inrednings)liv hela tiden sen dess, även om det just nu bara finns ett svartvitt grytunderlägg framme hemma. I mina tygförråd och i linneskåpet har jag dock större och mindre tygbitar eller fållade dukar liggande.
Återigen grattis till 40 år med stil.

Snart kommer vårens lakan från Canada Goose Home

Efter att ha mätt av och gått igenom proverna, tvättade jag dem och bäddade med dem hemma i julas. Kolla också i Feminas mars-nummer där samma lakan finns med, jättefint uppbäddade. På bilden här mer hemmastuk, men fint med Josef Frank och gammalt Åhléns-tyg på kuddarna. Plädarna är också prover från Canada Goose Home.

Vår 2011 på gång

Jag vet naturligtvis inte om jag har rätt men efter att ha lyssnat på Li Edelkoort i höstas, vet jag i alla fall att grova naturmaterial som är tvättade och nötta kommer att vara intressant. Tänk kraftig bomullstwill, kraftigt linne och denim som alla fått ett skönt använt lite skrykligt utseende...Dessutom lekfulla och söta blommor (Liberty) rutor (madras eller enkla röd-blåvita, gul-blåvita) och ränder (dito)...sköna bleka pasteller med vitt och natur och mycket trä trä trä, kanske som drivved, kanske som varmt brun teak eller andra mörka eller varmt betsade träslag, eller white washed. Jag såg i en av alla danska montrar som fanns på Formex en skyltning med linne, vitt, blek ljusblå, dovt åskblå, en dov faluröd plus korg av något slag som var gråbrun med vitaktig finish. En skön utveckling på beach house-stilen.
Jag sitter med en tidningsbild framför mig som går i ljusgult, blekrosa, benvitt och vitt plus lite bruna och växtgröna inslag. En romantisk dröm...
Annars ser jag linne svart och vitt, linne med starka färger, linne med sköna blå toner tillsammans med brunt och vitt och mitt favorttema med retrominimalism.

Att sprätta bort korsstygn och skotta snö

Jag tillbringade två timmar på mammas garagetak med att skotta bort så mycket av snön som jag kunde. Jag tycker om att känna att kroppen orkar och att tänka på att lyfta rätt och bära rätt.
Igår kväll satt jag hemma, skönt trött i kroppen, och sprättade bort bruna och orange korsstygn från en av dukarna jag köpte på lördagen. Tyget är för fint för att förfaras. Det kommer att bli huvudmaterial bakom mina jojo-snurror.
Bilden här visar work in progress.

Snöig lördagspromenad till Sarons loppmarknad

Jag gav mig ut på lördagmorgonen i snöyran för att leta linnetyger eller handdukar eller dukar sydda av linne. Jag har bestämt mig för att göra ett kuddfodral i just linne, med rödmönstrade jojo-snurror på ena sidan. Linne, både oblekt och blekt och i ljusa tvättade färger känns väldigt intressant just nu, och att hitta använt material ger en skönare känsla än att köpa nytt.
Jag hittade en vacker vit linneduk med grå-beige korsstygnsbroderier. Den klipper jag inte sönder. Den får finnas som inspiration till mönster, eller bara vara en vacker duk.
Hittade också tre mindre linnedukar i olika nyanser, varav en var broderad med brunt och orange, men jag använder kanterna till mitt kuddfodral. De klipper jag isär och syr ihop till grundkudden på vilken jag sen skall placera rödvitrandiga jojoar och paisleymönstrade dito. Det ena tyget rester från mitt 70-talslapptäckes baksida, de andra från en skjorta som jag redan en gång sytt om från originalet, men nu kasserat. Det kommer att bli vackert. En stram neutral linnebakgrund till de rödvita dekorationerna...bilder kommer när jag är klar med kudden.
Jojoarna sydde jag klart ikväll, så nu har jag bara resten kvar...

Retro=retrouvé=återfunnen

Jag har återfunnit min textila själ. Efter att under många år arbetat med kläder och textil utifrån ett förnufts perspektiv (funktion, pris, kvalitet, kommersiellt tänkande), har jag under det senaste året arbetat mig tillbaks till att få med mitt hjärta i mitt arbete och jobba mycket mer med mina egna textila verk. Jag mår inte bra när jag måste göra jobb där jag först lägger ner min själ och produkten sedan blir förfulad och förfuskad. Det får mig att må fysiskt dåligt om jag inte får vara med och rätta till och förbättra en produkt tills den blir ”good enough” om den är enklare, eller riktigt bra om det är en kvalitetsprodukt.

Jag skapar gärna med gammalt material blandat med nytt. Jag vill förmedla mitt färgspråk och en retro-inspirerad ton i det jag gör, framför allt gäller detta mina verk i lappteknik. Jag jobbar inte mycket med mallar och traditionella former, utan låter färger och mönster styra mitt skapande. Jag är fortfarande en ”learner” men har inget behov att jobba som någon annan.

Jag litar på min färgkänsla och mitt formspråk. Jag söker tyger bland mattrasor, på loppmarknader, i inredningsbutiker såväl som i vanliga tygaffärer och hos kvilttygspecialister.

Jag tycker om att utmanas och skapa ett eget uttryck utifrån givna ramar. Hur långt kan man komma med en hög spretiga, mönstrade tyger från en lotterivinst? Hur skapa en spännande helhet av något mycket olika?

Vad kan jag göra av ett antal nya tyger i färger jag ej valt själv för att få fram ett lite mjukt och gammalt uttryck?

Jag vill njuta av mitt eget skapande, vila i det, inte sy fort och producera mycket.

Jag saknar fortfarande tid och plats för att hinna och kunna jobba stort och mer. Jag kommer säkert alltid att önska att jag hann/ kunde/ orkade mer än jag gör om det så gäller inredning som textila verk.

Yrkesmässigt har jag en älsklingsbaby; Canada Goose Home, där jag just får lov att jobba med bra kvalitet, långsiktighet och trohet mot varumärkets själ. Jag som älskar mönster, har fått lov att fördjupa mig i rutor och ränder och jobba mer strikt, med omtanke om detaljer och små finesser. En glädje att se att det fungerar!

Och det är en skön personlig tillfredsställelse att se sina produkter i mode- och inredningspress. Nu bäddas sängar med "mina" lakan i sovrumsreportage…