torsdag 13 oktober 2011

Medan mörkret faller utanför

Härom morgonen kände jag för första gången denna höst, efter att ha vaknat i nattsvart mörker, den där underbara känslan när solen går upp och dagsljuset återvänder. Jag fylldes av harmoni och en slags frid. Dagen känns lång och allt är möjligt. Denna känsla är det mest hoppfulla under den mörka årstid vi nu är inne i. Annars har jag svårt att hinna stanna upp och se. Mycket snurrar runt mig just nu med jobb och andra uppdrag, dotter på PRAO i huvudstaden, sena kvällar som borde vara tidigare och därav en ständig trötthet. Jag läser del två av Karl-Ove Knausgårds Min Kamp. Sugs in i hans liv med mycket igenkännande och en stor tacksamhet över hans förmåga att med sitt gripande språk se och skildra stort och smått i livet runt och inom honom. Jag blir uppmuntrad, ler varmt och igenkännande och imponeras av hans ärlighet och närhet och fantastiska språkbehandling. Läs läs läs.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar