Det blir en chock för mig varje höst när sommartiden tar slut. Hur KAN det bli så mörkt? HUR skall jag överleva i mörkret och rusket? Och när det just nu utanför fönstret ösregnar och jag skall ut om en kvart, känns det sådär kul. Jag har några morgnar de senaste veckorna stått med kameran i handen, men valt att inte ta med den när jag gått hemifrån och naturligtvis har mina ögon fästs vid spännande färger eller former som jag alltså inte kunnat dokumentera. Det har varit krispigt frostiga kastanjelöv eller som igår ett brunnsgaller som var fyllt med parallellt ditblåsta gula björklöv. Det såg så fint och organiserat ut, men finns inte på bild för er. Jag slänger in ett par bilder från 27 oktober förra hösten istället. Då var det betydligt färgstarkare än när jag tittar ut idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar